Kansanvalta.fi

Då någon frågade amerikanen James McGann, som forskat i tankesmedjor, hur han definierar en think tank svarade han: ”Man känner nog igen en sådan när man ser en.”

McGanns förklaring säger någonting väsentligt om tankesmedjorna – att deras ändamål, funktion, storlek och form varierar väldigt mycket.


Tankesmedjorna forskar i politik

Den gängse uppfattningen om tankesmedjor omfattar missvisande nog allt från lärarkårens idékvällar till etablerade statliga forskningsinstitut. Den akademiska forskningen har strävat efter snävare definitioner, tills vidare med omstridda resultat.

Allmänt taget kan man ändå säga att begreppet think tank avser organisationer som forskar i administrativa eller politiska frågor samt forskningsgrupper som inte strävar efter ekonomisk vinst och åtminstone skenbart är självständiga i förhållande till regeringar, politiska partier och olika intressegrupper.

Det finns för närvarande uppskattningsvis 3 000 tankesmedjor i världen. I Centraleuropa och USA har de en etablerad roll som opinionsbildare i dagspolitiken. I Finland är situationen en annan. Det finns endast en handfull organisationer som räknas som tankesmedjor och därför är deras roll i den politiska diskussionen tills vidare mycket begränsad.


Polemiskt och ideologiskt

Forskningsarbetet som tankesmedjorna utför skiljer sig från den akademiska forskningen. Den är mer praktisk och strävar efter att öka kunskapen om någon aktuell fråga.

Forskningen är mer polemisk, snabbare utförd och ofta även klart bunden till en viss världsbild eller ideologi. Tankesmedjorna ger förslag till politiska riktlinjer och alternativa sätt att agera. De försöker förklara svårbegripliga helheter och sammanfatta stora mängder information.

Syftet med tankesmedjornas arbete är att genom grova förenklingar väcka tankar, frågor och diskussion till stöd för det politiska arbetet. Ibland försöker de även medvetet och direkt påverka politiken.


Experimentet var lyckat

Diskussionen om att etablera tankesmedjorna i Finlands politiska kultur har inletts. Ett tecken på det är att politikprogrammet för medborgarinflytande ingick i programmet för Matti Vanhanens regering från 2003. Inom politikprogrammet tog man itu med frågan om tankesmedjor.

I praktiken finansierade man under justitieministeriets ledning ett experiment där man under år 2005 utvärderade verksamheten vid tankesmedjor som stod nära de politiska partierna.

Justitieministeriet erbjöd nio folkhögskolor och bildningsorganisationer, som står nära partier och har en politisk bakgrund, ekonomiskt stöd med hjälp av vilket de skulle skapa en tankesmedja på egna villkor.

Temat som tankesmedjorna skulle behandla var relationen mellan globaliseringen och den finländska identiteten.
Projektet motiverades med att tankesmedjorna stärker demokratins funktion.

Man hoppades att tankesmedjorna skulle tillföra nya idéer i den politiska debatten och erbjuda partierna fler motiverade alternativ som stöd för beslutsfattandet och programarbetet.
Man ansåg att politiker inte har tid att forska i bakgrunden till viktiga samhälleliga frågor och att besluten allt oftare fattas redan av tjänstemännen som bereder ärendena – inte efter grundlig offentlig behandling i den folkvalda riksdagen.

Experimentet med olika slag av tankesmedjor var lyckat. Med hjälp av experimentet samlades konkret information om hur liknande verksamhet kan utvecklas och vilken nytta den kan ge.


Tankearbetet måste offentliggöras

Experimentet lyfte fram vissa centrala frågor med tanke på det framtida arbetet inom tankesmedjor. En av dessa var vikten av att sprida information.

För att tankesmedjorna verkligen skall vitalisera den offentliga diskussionen och erbjuda alternativ till beslutsfattandet måste resultaten av deras arbete förmedlas till politiker, medier och medborgare. Annars blir nyskapande samhälleliga idéer endast en intern diskussion inom tankesmedjan. För att sprida informationen krävs både utbildad personal och ekonomiska resurser.

En annan utmaning för tankesmedjorna är finansieringen. Det är önskvärt att forskningsinstituten lyckas skapa en tillräckligt bred och solid finansiell grund för sig själva. Att nöja sig med en eller två sponsorer eller enskilda rojektstöd kan i värsta fall ifrågasätta arbetets objektivitet och pålitlighet.

Uppdaterad 16.10.2006