Kansanvalta.fi

Europeiska unionen var och är ett fredsprojekt. Efter andra världskriget ville man binda de europeiska stormakterna vid varandra ekonomiskt för att förhindra ett nytt världskrig. Man strävade alltså efter fredlig utveckling genom ekonomiska medel.

I Västeuropa ville man skapa en ny samhällsordning som baserade sig på folkens och nationernas gemensamma intressen.

Ekonomiskt och politiskt partnerskap som grund

EU är i första hand en ekonomisk gemenskap. Dess grundform var Europeiska kol- och stålgemenskapen. På 1990-talet utvecklades Europeiska gemenskapen till Europeiska unionen.

I Europeiska gemenskapens grundfördrag anges som mål att ”främja en harmonisk och väl avvägd utveckling av näringslivet inom gemenskapen som helhet, en fortgående och balanserad tillväxt, en ökad stabilitet, en höjning av levnadsstandarden samt sammanhållning mellan de stater som den förenar”.

I detta ingår två mål som kompletterar varandra: att öppna gränserna för att möjliggöra fri rörlighet för personer, varor och tjänster samt solidariskt ansvar mellan staterna. Dessa mål genomförs med gemensamma politiska och finansiella medel.

Med EU:s inre marknad avses den gemensamma marknad som grundar sig på fri rörlighet för varor, personer, tjänster och kapital. Den inre marknadens funktion tryggas av gemenskapens lagstiftning.

Grundfördragen

Europeiska unionens grundsten är rättsstatsprincipen. Unionens verksamhet legitimeras genom de grundfördrag som medlemsländerna avtalat om frivilligt och demokratiskt.

EU utgörs av fyra grundfördrag:

• Fördraget om upprättandet av Europeiska kol- och stålgemenskapen (trädde ur kraft år 2002),
• Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen (”Romfördraget”),
• Fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen (”Euratom”),
• Fördraget om Europeiska unionen (”Maastrichtfördraget”).

Grundfördragen har reviderats tre gånger: Europeiska enhetsakten (trädde i kraft 1987), Amsterdamfördraget (trädde i kraft 1999) och Nicefördraget (trädde i kraft 2003).

Medlemsstaterna har gett Europeiska unionen vissa uppgifter, överlåtit verkställande makt till den samt skapat institutioner (kommissionen, rådet, parlamentet, domstolen) för att sköta dessa uppgifter. Med stöd av dessa befogenheter fattar unionens organ beslut om de ärenden som bestäms i grundfördragen.

Beslut som fattas i EU med stöd av överlåtna befogenheter berör omedelbart såväl myndigheters, medborgares som företags rättsställning i medlemsländerna. I regel behandlas inte besluten i de nationella parlamenten efter det.

Mer på webben:
Europa - EU:s webbportal
EU:s historia [Statsrådet]

Uppdaterad 12.12.2006