Kansanvalta.fi

Grundlagen definierar principerna för förhållandet mellan individen och det allmänna. Den innehåller även bestämmelser om den offentliga maktutövningens principer, om statens organisation och om de högsta statliga organens inbördes förhållanden.

Varför är grundlagen så viktig för demokratin och för medborgarna? Grundlagen innehåller elementära statliga föreskrifter om det offentliga maktbruket och om förhållandet mellan det allmänna och individen.

I grundlagen har samlats de bestämmelser och rättigheter som anses vara speciellt fundamentala och okränkbara – med andra ord demokratins grundvärderingar och principer. Därför har det gjorts svårare att ändra grundlagen genom majoritetsbeslut än andra lagar.

I Finland tryggar grundlagen medborgarnas rätt att delta i det samhälleliga beslutsfattandet. Medborgarna kan utse representanter till demokratiska organ och de har rätt att själva kandidera i val. De kan också på andra sätt delta direkt i beslutsfattandet och övervaka sina representanters verksamhet.

Grundlagen innehåller regler för maktutövning

Grundlagen fungerar som samhällskontrakt. Man kan tänka sig att grundlagen är ett avtal om samhällets spelregler som alla medborgare ingått. Majoriteten anser att ett organiserat, demokratiskt styrt samhälle är bättre än anarki.

Grundlagen fungerar som statens och lagstiftningens grund

Grundlagen definierar statens juridiska principer. I grundlagen bestäms hur Finland skall styras. Grundlagen dikterar den statliga arbetsfördelningen och principerna för parlamentarism. Det är i grundlagen som det står att lagarna stiftas av riksdagen, som väljs genom fria val. Där bestäms även i vilka ärenden statsrådet eller presidenten fattar beslut.

Samtidigt har grundlagen en primär ställning inom rättsordningen och i myndigheternas verksamhet. Det innebär till exempel att ingen annan lag får strida mot grundlagen.

Grundlagen styr staten och hela samhället

Grundlagen bestämmer det statliga beslutsfattandets gränser: hur besluten blir till och hurdana de får vara.

I samhället sammanflätas det politiska, ekonomiska och juridiska beslutsfattandet på ett komplicerat sätt. En lagstiftare kan stifta en lag, men det är inte garanterat att den verkställs på det tänkta sättet.

Problemet kan vara att det är svårt att tillämpa eller tolka lagen eller att det är svårt att övervaka dess efterlevnad. Lagen kan bli en död bokstav och mista sin betydelse i samhället. Med andra ord uppnår inte en ny lag alltid de önskade eller väntade resultaten.

Grundlagens ställning och innehåll påverkas även av den internationella politiken, uppfattningar om statens uppgifter och roller samt av stora samhälleliga förändringar. Grundlagen syftar till att återspegla den rådande samhällsordningen och de gällande värderingarna. Lagen kan anpassas till förändringar och för att styra samhället (idealistiskt) i önskad riktning.

Den nya grundlagen

Finlands nya grundlag som trädde i kraft år 2000 baserar sig på fyra gamla grundlagar: regeringsformen och riksdagsordningen samt två lagar om ministeransvarighet.

I den nya grundlagen har innehållet moderniserats och utvecklats i allt mer demokratisk riktning. Det är svårare att stifta, ändra och upphäva en grundlag än någon annan lag.

Grundlagen har totalt 13 kapitel:

• Statsskickets grunder
• Grundläggande fri- och rättigheter 
• Riksdagen och riksdagsledamöterna
• Riksdagens verksamhet
• Republikens president och statsrådet
• Lagstiftningen
• Statsfinanserna
• Internationella förhållanden
• Rättskipningen
• Laglighetskontroll
• Förvaltning och självstyrelse
• Försvaret
• Slutbestämmelser

Grundlagen måste motsvara verkligheten

I Finland betonas grundlagens ställning som ett juridiskt förpliktande dokument. Grundlagen skall på bästa möjliga sätt beskriva landets faktiska system för att fatta politiska beslut och individens ställning i förhållande till det allmänna.

Syftet är att grundlagen skall ge medborgarna en trovärdig uppfattning om det politiska systemets funktion och om principerna för individens rättsliga ställning.

Grundlagen kan dock inte effektivt bestämma om allting och för att individens rättigheter skall verkställas räcker det inte att de föreskrivs i grundlagen. Grundlagens efterlevnad kräver därför strikt övervakning.

Enligt grundlagen skall det allmänna se till att de grundläggande fri- och rättigheterna och de mänskliga rättigheterna tillgodoses. I lagstiftningsskedet skall riksdagens grundlagsutskott se till att lagförslagen är grundlagsenliga.

Domstolarna skall beakta bestämmelserna i grundlagen och tillämpa lagarna därefter. Domstolarna får inte tillämpa en lag så att resultatet uppenbart strider mot grundlagen. Det är justitiekanslerns och riksdagens justitieombudsmans uppgift att övervaka efterlevnaden av grundlagen i myndigheternas verksamhet.

Ett fullständigt verkställande av de grundläggande rättigheterna förutsätter många åtgärder. Till exempel förutsätter tryggandet av rättsskyddet att lagen är à jour och att förvaltningen och rättsväsendet är effektivt. Flera grundläggande rättigheter, såsom rätten till rättvis rättegång, förutsätter avsevärda ekonomiska investeringar av samhället.

Det krävs resurser för att verkställa rättigheterna

Grundlagen kan dock inte garantera rättigheter som samhället inte har tillräckliga resurser att verkställa. Därför föreskriver grundlagen att det allmänna endast skall främja sysselsättningen och vars och ens rätt till bostad.

Det innebär att en medborgare inte kan kräva att få en arbetsplats eller en bostad med hänvisning till grundlagen. Det krävs ofta preciserande lagstiftning för att göra de grundläggande rättigheterna konkreta.


Mer på webben:
Finlands grundlag [Finlex.fi]
Grundlagsutskottet [Riksdagen]

Uppdaterad 29.9.2006