| Fackföreningsverksamhet | Grafisk version |
Löntagarna i Finland hör till de mest organiserade i alla industriländer. Omkring 80 % av arbetstagarna hör till fackförbundet inom sin bransch.
Till fackföreningarnas viktigaste uppgifter hör att påverka den finländska inkomstpolitiken och andra samhälleliga frågor. På arbetsplatserna övervakar fackföreningarna arbetstagarnas ställning och rättigheter.
Fackföreningarna förhandlar fram löne- och arbetsvillkor. De arbetar för sina medlemmars professionella, ekonomiska, hälsomässiga, sociala och kulturella intressen samt fri- och rättigheter. Exempel på viktiga reformer som fackföreningarna drivit igenom är lagen om kollektivavtal 1923, barnbidragslagen 1948, lagen om pension för arbetstagare 1961 och föräldraledigheten 1980.
Solidaritet är en viktig del av den internationella arbetarrörelsens verksamhet. Fackföreningarna arbetar i dag för bättre bemötande av arbetstagare i fattiga länder och försöker åtgärda den internationella ekonomins följdverkningar, såsom underbetalning och omänskliga arbetsmiljöer.
Ursprungligen arbetade den internationella arbetarrörelsen för att förbättra de breda lagrens förhållanden och politiska rättigheter. På arbetarrörelsens agenda stod även allmän och lika rösträtt oavsett kön.
Arbetarnas föreningsverksamhet i Finland har sitt ursprung i mitten av 1800-talet, då landet började industrialiseras. De första arbetarföreningarna grundades redan på 1850-talet. Många yrkesgrupper grundade dock egna föreningar först på 1880-talet. Förutom i fackföreningsrörelser är medborgarna aktiva i andra intresseorganisationer.
Till exempel hör jordbruksföretagarna till Jordbruksproducenternas centralorganisation MTK, som är en viktig samhällelig aktör och ett språkrör för sina medlemmar.
Alla intresseorganisationer gör en insats för demokratins pluralism. De för in frågor som är viktiga för medlemmarna på den politiska agendan. Genom representant- och förbundsmöten verkställs medlemsdemokratin i fackföreningsrörelsen. Den finländska fackföreningsrörelsen har en betydande politisk roll i samhället.
Intresseorganisationerna arbetar bl.a. för att hindra att relationerna mellan arbetsmarknadsparterna inflammeras. De bidrar till den politiska diskussionen om hur samhället skall skötas. Ibland arrangerar intresseorganisationerna protestaktioner, t.ex. strejker, arbetsinställelser eller utmarscher.
Via sina representanter påverkar organisationerna lagstiftningen, ekonomiska och sociala ärenden samt andra samhälleliga frågor. Representanterna är aktiva i olika kommittéer och arbetsgrupper. De anlitas också som experter i frågor som relaterar till arbetslivet.
Verksamhetens innehåll och syften anpassas efter förändringar i omvärlden och efter medlemsföreningarnas mål och krav.
Mer på Demokrati.fi:
Arbetsmarknadsorganisationer
Uppdaterad 10.10.2006