| Röstandet | Grafisk version |
Genom att rösta stöder medborgarna en viss person eller ett visst parti. Röstandet kan även ses som en signal från folket att de godkänner den rådande samhällsordningen. Med andra ord att de anser demokratin vara ett bra sätt att styra samhället.
Under val begrundar väljaren vem han eller hon skall rösta på. Väljaren söker en lämplig kandidat och ett lämpligt parti på kandidatlistan. För en del väljare är det viktigt att rösta på rätt person, medan andra bara röstar på en kandidat som hör till ett visst parti.
I riksdagsval, kommunalval och europaparlamentsval i Finland går ingen röst ”till spillo”, eftersom varje röst räknas kandidatens parti till godo. Men om stödet för ett parti blir så litet att partiet inte får plats i riksdagen kan man påstå att de röster det fått gått till spillo.
Det samma gäller då ett parti ingått valförbund med ett eller flera partier. Då är det möjligt att väljarens röst i själva verket gynnar ett annat parti än det som väljaren röstat på. Partierna strävar visserligen efter att sluta sådana valförbund som gynnar dem själva.
Problemet är att valsystemet i viss mån verkar till fördel för större partier och gör det svårare att uppnå proportionalitet mellan valdistrikt av olika storlek.
Det finns även en risk att rösten, då den i varje fall tillfaller partiet, gynnar en kandidat i samma parti som väljaren ogillar. Till exempel kan det inom ett och samma parti finnas en kandidat som är strikt emot fertilitetsbehandling och en som arbetar hårt för saken.
Det råder i allmänhet inte någon fullständig konsensus inom partierna, utan de för ständigt en intern dialog om politiska riktlinjer. En livlig debatt om principiella frågor tyder inte på en kris inom partiet, utan snarare på ett sunt utbyte av åsikter som hör till demokratin.
Väljaren kan också använda sin röst strategiskt. Man kan till exempel försöka rösta emot någon kandidat. Då beräknar väljaren vem han skall rösta på för att kandidaten han ogillar skall gynnas minst.
Ibland röstar man på den näst bästa kandidaten. Väljaren kan göra så om det verkar som om den bästa kandidaten i varje fall blir vald och väljaren i stället vill garantera att även den näst bästa kandidaten vinner över sämre alternativ.
Man kan även låta bli att rösta på den egna favoritkandidaten, eftersom han eller hon ändå verkar ha alltför små chanser att bli vald.
Till den finländska representativa demokratins besvärliga sidor hör att väljarna inte kan rösta direkt om regeringens sammansättning eller om statsministern (som styr regeringen och dagspolitiken).
I val har väljaren därmed svårt att kräva t.ex. högre barnbidrag eller lägre bränsleskatt, eftersom partierna som utlovar dessa först måste nå en plats i regeringen och sedan övertala sina regeringspartner.
I Finland berättar partierna inte nödvändigtvis på förhand med vilka frågor eller partner de är beredda att medverka i regeringen.
Väljarna tar med andra ord ställning till politiska riktlinjer på ett allmänt plan och till de ideologiska grunder som partierna presenterar i sina valprogram. Genom att rösta kan väljarna inte direkt påverka den dagspolitik som bedrivs efter valen. Valen handlar inte heller om särskilda sakfrågor, även om väljarna ibland kan tro det.
Rösträtten kan anses vara en rättighet man bör utnyttja eftersom man har möjlighet till det i ett demokratiskt samhälle. Många tänker att de som medborgare i ett demokratiskt land rentav har en plikt att uttrycka sin åsikt om landets angelägenheter.
Enligt vissa är röstandet ett skendemokratiskt ”tvång” som inte har någon egentlig inverkan på samhällets gång. Dessa medborgare anser röstandet vara ett ineffektivt sätt att påverka och röstar kanske bara för att det skulle vara opassande att låta bli.
För en del väljare innebär val en möjlighet till protest. Kalle Anka & Co får flera röster i val efter val. Sådana röster förkastas vid rösträkningen.
Genom att rösta blankt vill medborgarna kanske uttrycka att ingen av kandidaterna uppfyller deras krav. Samtidigt uttrycker de att samhällsfrågor ändå intresserar dem.
Även det att låta bli att rösta kan ses som en politisk aktion. Människor protesterar mot det rådande systemet genom att stanna hemma på valdagen. Å andra sidan kan det enbart bero på bristande intresse.
Mer på webben:
Val [Justitieministeriet]
Uppdaterad 11.9.2006