Kansanvalta.fi

I de flesta länder i världen tillämpas för närvarande någon slags marknadsekonomi, där produkter och tjänster köps och säljs på marknaden.

Marknaderna är i den meningen opersonliga mekanismer att de regleras av prisförändringar som återspeglar balansen mellan tillgång och efterfrågan och som därför kan kallas marknadskrafter.

Näringslivet har ett oerhört inflytande på hela samhället och dess välfärd. Man kan med fog påstå att marknadsekonomin är upphovet till den västerländska välfärden. Marknadsekonomin och medborgarnas välfärd hänger ihop, men förhållandet är komplicerat.

De ekonomiska aktörerna har politisk makt

De viktigaste ekonomiska aktörerna har såväl nationell som global makt. Kapitalet har makten och känner inga gränser. Stora finansiella institutioner, förmögna aktieägare, förvaltare av gemensamma aktieportföljer eller ledningen för storföretag kan genom sin egen verksamhet relativt direkt påverka samhällets funktion.

Trots sin stora samhälleliga makt, eller just på grund av den, står dessa ekonomiska aktörer i praktiken utom räckhåll för det demokratiska beslutsfattandet. Statliga regeringar kan göra mycket lite då ett storföretag beslutar att flytta tusentals arbetsplatser till andra sidan jorden.

Många människor runtom i världen anser att viktiga politiska frågor inte längre avgörs på demokratiska arenor, såsom i Finlands riksdag.

Det verkar som om beslut som gäller hela nationer allt oftare skulle fattas på den internationella ekonomins villkor. Ansiktslösa börskurser, placerarnas förväntningar och bolagsstämmor dikterar världens gång. De ”mystiska” marknadskrafternas strävan efter billigare arbetskraft och bättre avkastning leder till konkurrens mellan städer och till och med mellan länder och regioner.

Samhällets förmåga att styra ekonomin har minskat

Enligt gängse uppfattning har den internationella ekonomiska utvecklingen och globaliseringen samt valutamarknadernas avreglering i slutet av förra seklet försvagat samhällets förmåga att styra många delar av ekonomin och samtidigt ökat storföretagens politiska betydelse.

Å andra sidan överdriver man gärna ekonomins herravälde. Politiska beslut motiveras ofta som ”ekonomiska oundvikligheter” och beslutsfattare tenderar att ge marknadskrafterna ansvaret för sina åtgärder. Ändå är det genom politiska beslut man måste åtgärda olägenheter i exempelvis världsekonomin.

Ekonomin tränger sig in i politiken

Marknadskrafternas centrala ställning påverkar nuvarande politiska system på flera sätt. Många stater har ideella mål som helt eller delvis stöder näringslivets strävan. Exempel på detta är mål som allmänt uppfattas som goda, såsom ekonomisk tillväxt, en stabil konkurrenskraft och en bra sysselsättningsnivå.

Partierna tävlar om makten genom att betona till exempel sina förutsättningar att behärska inflationen eller att öka tillväxten och den ekonomiska välfärden. Människor är i allmänhet mer intresserade av sin egen ekonomi än av det nationalekonomiska läget.

Ekonomiska aktörer utövar inflytande genom sina egna sammanslutningar och organisationer. De kan bl.a. redogöra för statsmakten om sina uppfattningar om vilka åtgärder och viktiga politiska beslut som behövs i samhället.

Skall staten blanda sig i marknaderna?

Den viktigaste frågan i relationen mellan demokratin och marknaderna är i vilken grad samhället skall reglera marknadernas funktion. Det finns inget rätt svar – samhällsfilosofer och forskare har i århundraden tvistat om saken.

Inom marknadsekonomin är den ena ytterligheten tanken att staten skall hålla sig utanför den fria ekonomiska verksamheten.

Den andra ytterligheten är tanken att statsmakten är berättigad och skyldig att reglera och kontrollera den ekonomiska verksamheten så långt som möjligt. Syftet med båda idéerna är att garantera så bra levnadsförhållanden som möjligt för medborgarna.

Mer reglering eller större frihet?

Enligt den första uppfattningen fungerar marknaderna nästan alltid bättre ju mindre politikerna blandar sig i dem. Marknaderna reglerar sig själva bäst. Då tillgång och efterfrågan möts fritt är den ekonomiska verksamheten effektivast och samhällets välstånd ökar mest.

Ökat välstånd anses gynna medborgarna. Staten behövs för att sköta samhällets gemensamma spelregler, men den skall inte blanda sig i marknaderna utom i vissa undantagsfall.

Enligt den andra synen behövs staten för att reglera ekonomin och för att jämna ut de klyftor marknadsekonomin skapar genom att fördela det välstånd som uppstår i samhället. Stater skall uppbära skatt av företag som belastar miljön. Arbetstagarnas rättigheter och minimilöner skall tryggas genom lagstiftning osv. Genom offentligt beslutsfattande vill man tygla marknaderna och få dem att ”bete sig bättre”.

De västerländska demokratierna balanserar mellan dessa två uppfattningar. I Finland reglerar staten samhällsekonomin i relativt hög grad.

Marknadsekonomi innebär en ojämn fördelning av välståndet

I en marknadsekonomi fördelar sig välståndet oundvikligen ojämnt mellan människor. Det leder också till att den ekonomiska makten koncentreras. I en demokrati är ändå allas röster lika värda, oberoende av förmögenhet. Genom demokrati strävar man efter att trygga att även de mindre bemedlades ställning i samhället beaktas och att deras röst hörs.

Företagens uppgift är att generera avkastning till ägarna, men följdverkningarna regleras genom politik. Genom politiska beslut har man stiftat lagar om arbetstider och arbetssäkerhet, förbjudit barnarbetskraft och begränsat företagens möjligheter att agera hänsynslöst. Den ”onda” politiken har åstadkommit många goda ting.

Å andra sidan ser lagstiftningen till att den ekonomiska verksamheten är relativt trygg – företag och aktörer som missköter sig på marknaden kan ställas till svars för sina aktioner.

En av politikens viktigaste uppgifter är att stöda den ekonomiska verksamheten. Detta kan ske till exempel genom att stifta lagar som uppmuntrar företagsamhet.

En kamp om att fördela välståndet

Kampen om inkomstfördelningen är en väsentlig del av den moderna demokratin. I Finland avgör man för det mesta genom offentligt beslutsfattande hur välfärden i samhället skall fördelas. Genom beskattning kan man t.ex. jämna ut inkomstskillnader mellan medborgarna.

Hur tillgångarna skall fördelas rättvist är en ständigt aktuell fråga. Plattskatt, basinkomst, medborgarlön, hushållsavdrag, förmögenhetsskatt osv. är lösningar som presenterats, men som samtidigt utgör en del av problemet.

Människor vill i allmänhet själva dra maximal nytta och få andra att stå för utgifterna. Detta innebär att det inte finns några enkla lösningar. Med hjälp av politik kan man förhandla fram lösningar som alla anser vara relativt rättvisa.

Demokrati eller kapitalism

Enligt vissa samhällssyner är konflikten mellan demokrati och kapitalism, dvs. marknadsekonomi, olöslig. Demokratin kan inte verkställas om människornas förmögenhet fördelas ojämnt.

Trots det är det ett faktum att alla demokratier i världen även är marknadsekonomier. Däremot är alla marknadsekonomier ingalunda demokratier. Det finns många länder där marknadsekonomin blomstrar utan att demokratin gör det. Det bör dock nämnas att man till exempel i Finland har tryggat näringsfriheten och rätten till privat egendom. Så är fallet i alla västerländska liberala demokratier.

I en demokrati är också rätten att äga till exempel mark en grundläggande rättighet. I u-länder har kvinnors rätt att äga mark gett dem en möjlighet att resa sig ur den extrema misären. Marknadsmekanismerna kan alltså även stärka demokratin.

Uppdaterad 11.8.2006