Representativ eller direkt demokrati?Grafisk version
Representativ och direkt demokrati är två olika sätt att fatta beslut. Deltagardemokratin betonar medborgarnas roll i beslutsfattandet. Olika sätt att fatta beslut kan komplettera varandra.

I en demokrati har medborgarna rätt att påverka politiska beslut antingen direkt eller genom att utse beslutsfattare.

Representativ demokrati innebär att medborgarna genom fria val utser beslutsfattarna bland sig. Representanterna svarar inför väljarna för att de fattar beslut som är lyckade och väl avvägda.

Direkt demokrati innebär att medborgarna fattar beslut direkt, till exempel genom folkomröstning. Anhängare av direkt demokrati anser att medborgarna har både förmåga och vilja att självständigt fatta beslut om många samhälleliga frågor.

Representativ och direkt demokrati presenteras ofta som motsatser. I verkligheten kan de komplettera varandra. Direkt och representativ demokrati kan tillämpas på olika sätt på olika förvaltningsnivåer. De behöver inte utesluta varandra.

Bra eller bättre demokrati?

Åsikterna går isär om vilketdera sättet att fatta beslut som är mer demokratiskt.

Den representativa demokratin kritiseras för att den inte ger upplysta medborgare tillräckligt bra förutsättningar att påverka beslut som gäller dem själva. Det är den politiska eliten som dikterar agendan och fattar besluten. Medborgarnas lott blir lätt att endast rösta i val.

Det största problemet med direkt demokrati är att alla medborgare knappast skulle ha förmåga eller möjlighet att sätta sig in i olika frågor. I ett stort samhälle är direkt demokrati inte ett effektivt sätt att fatta beslut, och den är inte heller alltid möjlig att genomföra. Direkt demokrati förutsätter att medborgarna har tid och engagemang.

Mycket talar för representativ demokrati

Varför är den representativa demokratin så väletablerad i Finland och i andra länder? Orsakerna är såväl principiella som praktiska.

Det vore oerhört svårt att samla hela folket för att besluta om olika saker, till exempel om lagstadgad faderskapsledighet eller höjning av källskatten. Om medborgarna ständigt var tvungna att fatta stora och små politiska beslut skulle de inte hinna förvärvsarbeta, gå på danslektioner eller lata sig i hammocken. Riksdagen i Finland stiftar över 400 lagar och förordningar per år.

Kommunerna fattar ett stort antal beslut som påverkar invånarnas liv. Likaså måste man komma överens om saker inom EU och någon måste också sköta de internationella handelsrelationerna. Vanliga medborgare skulle knappt ha tid att sova om de tvingades delta i alla dessa beslut.

Den representativa demokratin betonar sakkunskap

De frågor som politiken tar ställning till blir allt mer komplicerade. Medborgarna har rätt att kräva att beslutsfattarna känner till och gör sig förtrogna med problem som medborgarna inte själva kan lösa. Den representativa demokratin betonar starkt att beslutsfattarna är sakkunniga och insatta i de frågor de behandlar.

När medborgarna gett beslutsfattarna makt att fatta beslut i sitt namn har de även rätt att anta att besluten är rättvisa, väl avvägda och motiverade. Om så inte är fallet har medborgare i en demokratisk stat rätt att byta ut de beslutsfattare som visat sig odugliga. I följande val bedömer man hur väl politikerna har skött sitt jobb.

Politiker måste därför lyssna på medborgarna och ta reda på vilka ärenden som folket anser vara viktiga. De måste erbjuda acceptabla lösningar på problem och motivera sina beslut.

Folket i miniatyr eller folkets bästa begåvningar?

Det finns två motsatta uppfattningar om förhållandet mellan representanterna och folket. Enligt den ena anses riksdagen vara som ”folket i miniatyr”. Riksdagsledamöterna representerar med andra ord hela folket, på gott och ont.

Enligt det andra tänkesättet borde beslutsfattarna vara de skickligaste och mest begåvade personerna för att de skall kunna bära sitt stora ansvar och fatta de rätta besluten.

Utan tvivel förhåller sig många mycket mer pessimistiskt till riksdagsledamöterna. Ändå är det väljarna som utser dem. Enligt ett gammalt talesätt från antikens Rom har folket precis så goda ledare som det förtjänar.

Uppsving för direkt demokrati?

Det är inte helt problemfritt att koppla direkt demokrati till det representativa systemet. I olika länder tillämpas direkt demokrati på mycket olika sätt.

I Schweiz har folkomröstningar en viktig ställning och är bindande. I Finland har däremot den representativa demokratin starka traditioner.

Nationella rådgivande folkomröstningar har ordnats endast om upphävandet av förbudslagen och anslutningen till EU. Kommunala folkomröstningar har ordnats omkring femtio gånger i Finland. I de flesta fall har de handlat om kommunsammanslagningar.

Även i Finland har man krävt att medborgarnas politiska makt borde ökas i och med att folkets bildningsnivå stigit. Medborgarna borde alltså ges rätt att direkt påverka beslut. De senaste åren har man diskuterat folkomröstningar i samband med debatterna om mera kärnkraft, Natomedlemskap och EU:s konstitutionella fördrag.

Det är ändå viktigt att begrunda om det vore möjligt att öka den direkta demokratin parallellt med den representativa demokratin. Den snabba IT-utvecklingen öppnar nya möjligheter för det.

Tryck på att öka möjligheterna att delta

Enligt deltagardemokratin skall medborgarna aktivt medverka i beslutsfattandet. Även trycket på att öka medborgarnas möjligheter för direkt inflytande tilltar – folk vill påverka frågor som står dem nära.

I deltagardemokratin är det viktigt

  • att medborgarna kan ta upp frågor som är viktiga för dem till behandling. Beslutsfattarna eller medierna får inte diktera vilka ärenden som diskuteras inom politiken.
  • att medborgarnas förutsättningar att delta ständigt förbättras både på nationell och lokal nivå
  • att medborgarna har tillräckliga kunskaper och ekonomiska förutsättningar att delta.

I Finlands grundlag framhävs medborgarnas rätt att delta speciellt: ”Till demokratin hör att den enskilde har rätt att ta del i och påverka samhällets och livsmiljöns utveckling”.

Svag eller stark demokrati

Vissa forskare skiljer mellan svag demokrati och stark demokrati.I en svag demokrati förverkligas demokratins spelregler visserligen, men endast på en ytlig och otillräcklig nivå.

Det ordnas val, vinnaren bildar regering och så vidare. Ändå är medborgarna endast väljare som har mycket lite att säga till om vilka ärenden som sist och slutligen behandlas.

I en stark demokrati utformar medborgarna aktivt den politiska agendan och deltar aktivt i beslutsprocessen. Medborgarna följer beslutsfattarnas verksamhet vaksamt och är bevandrade i politiska frågor. Det finns en äkta dialog mellan beslutsfattarna och medborgarna. Idén om stark demokrati har mycket gemensamt med deltagardemokratins principer.