Kansanvalta.fi

Med konventionellt politiskt deltagande avses påverkan som sker ”inom systemet”, till exempel att rösta eller att kontakta förvaltningen eller beslutsfattarna. De konventionella metoderna är lagliga och allmänt accepterade sätt att påverka.

Politiska protester är till exempel demonstrationer, olagliga strejker, sabotage mot pälsfarmar och olika former av civil olydnad. För en protest krävs inte alltid en folkrörelse: totalvägrare protesterar som individer mot den statliga våldsapparaten.

Ibland delas deltagandet i traditionella och alternativa former av deltagande. Ett traditionellt sätt att delta är till exempel att rösta i val medan de nya sätten att delta omfattar bl.a. bojkotter, ”gatuockupationer” och petitioner på webben. Många alternativa sätt att delta har på kort tid hunnit bli traditionella!

Folkrörelser stärker demokratin

Demokratin behöver aktiva medborgare som utmanar beslutsfattarna och utbyter idéer med dem. Medborgarverksamheten aktiverar människor och tillför nya teman i politiken.

Vissa forskare talar om demokratin som ”performance” – demokrati som aktivitet, jippon och evenemang. En frisk demokrati är ständigt i rörelse. En stor del av medborgaraktivismen är verksamhet som stimulerar demokratin. I avsnittet Medborgarsamhället behandlas medborgaraktivismen i Finland mer ingående.

Till det levande medborgarsamhället hör även att man finner nya sätt och former för politiskt deltagande, till exempel gatuockupationer eller sambatåg.

Demokratin kräver skarp kritik

Till demokratin hör en möjlighet till politisk protest. Sådant engagemang är inte entydigt bra eller dåligt. De olagliga metoderna har straffrättsliga följder, men en stor del av protestaktionerna är lagliga. Statsmaktens och medborgarnas förhållning till olika former av protester varierar.

Attityderna i Finland kan beskrivas som relativt stränga – även fredliga demonstrationer anses ofta utgöra ”störande av demokratin”, trots att demonstrationer är lagliga och acceptabla sätt att föra fram sin åsikt.

Civila olydnad kan godkännas

I demokratisk teori är civil olydnad vanligtvis en positiv och acceptabel metod. Individen har rätt att försvara sina principer och sin frihet mot statliga åtgärder som upplevs som orättvisa.

Civil olydnad är med andra ord en dygd om den används för att försvara demokratins grunder, såsom individens grundläggande rättigheter. Folk har ändå mycket olika uppfattningar om i vilka fall civil olydnad kan godkännas.

Man är ute på farliga vatten då man bryter mot lag och ordning för att driva sina egna politiska intressen. I en demokrati skyddar lagarna människor både från andras godtycke och från statliga övergrepp. Då medborgaraktivister tar till olagliga metoder måste de noga överväga sina gärningars motiv och följder.

Å andra sidan måste även myndigheterna och hela det demokratiska systemet reagera. Hur väl fungerar den representativa demokratin om medborgarna upplever att de måste tillgripa olagliga metoder för att driva sitt ärende?

Var går gränsen för demokratins tolerans?

Samhället behöver medborgaraktivism, både sådan som stöder den rådande ordningen och sådan som är kritisk och skapar nya värderingar.

Samhället måste ändå dra en gräns för sådan verksamhet som inte tolereras i en demokratiskt styrd rättsstat.

Våldsamheter såsom kravaller, terrordåd och kuppförsök utgör extrema former av politisk protest. I en demokratisk stat har medborgarna kommit överens om att besluten sker enligt den representativa demokratins spelregler. Därför är våld och intrång på andra människors grundläggande rättigheter inte acceptabla sätt att driva politiska intressen.

All aktivism är inte konstruktiv

Beväpnade terrororganisationer och miljöorganisationer som tillämpar extrema metoder utmanar det demokratiska systemet. Extremister som driver sina politiska syften med religiösa motiv utgör en fara för demokratin runtom i världen. Även organiserad brottslighet och maffior kan hota ett samhälles stabilitet.

Samhället måste besluta hur det skall förhålla sig till sådana fenomen. I Finland har våldsamma och olagliga former av medborgaraktivism varit mycket sällsynta.

I en demokrati är det i sista hand medborgarna som beslutar vad som är acceptabelt. Lagarna dikterar samhällets spelregler, men även de rådande etiska och moraliska principerna spelar en viktig roll.

En av demokratins prövostenar är att definiera vilka organisationer och verksamheter som står i strid med medborgarnas föreningsfrihet.

Grundlagen värnar om individen och demokratins principer

Grundlagen har på sätt och viss en dubbel funktion. Den tryggar medborgarnas rätt att protestera och uttrycka sin åsikt.

Samtidigt tryggar den medborgarnas rättigheter och det demokratiska sättet att besluta om samhälleliga frågor. Den engelske samhällsfilosofen John Stuart Mill ansåg att staten är ett sätt att skydda individens fri- och rättigheter mot intrång från andra människor.

I grundlagen tryggas bl.a. människovärdets okränkbarhet, den enskilda människans frihet och rättigheter, den personliga integriteten och egendomen.

Samhället har med andra ord rätt att försvara sig mot människor eller grupper som hotar demokratins principer. I ett öppet samhälle måste man dock noga överväga hurdana metoder man tillämpar för att skydda demokratin. Hur strängt skall man förhålla sig till exempel till människor som ”missbrukar” sin yttrandefrihet?

"Det representativa systemet är stelt, aktivismen vital"

Den representativa demokratin kritiseras bland annat för stelhet och för att dialogen mellan medborgarna och beslutsfattarna är svag. Politiker och partier verkar reagera långsamt på medborgarnas förväntningar och krav.

Medborgarnas aktivitet, till exempel den partipolitiska, verkar ha förtvinat inom det representativa systemet. Det är en allt mindre grupp som arbetar för att upprätthålla och förnya det representativa systemet.

Den mest vitala aktiviteten på gräsrotsnivå har övergett partierna och finns numera i medborgarorganisationer och olika informella nätverk. Samhällets stora, gemensamma projekt (t.ex. den avgiftsfria grundskolan) har gett plats för mindre projekt.

I dagens politiska miljö arbetar man helst projektvis, inte i ett helhetsperspektiv. Det politiska deltagandet har delvis kommit att präglas av enfrågerörelser. Till exempel skapade reformen av upphovsrättslagen en enorm folkrörelse, vilket beslutsfattarna inte alls hade räknat med.

De förändringar som globaliseringen och i synnerhet den globala marknadsekonomin ger upphov till är problematiska för den representativa demokratin. Utan omfattande internationellt samarbete har nationella beslutsfattare endast begränsade möjligheter att påverka politiska och ekonomiska frågor som gäller hela världen, till exempel det s.k. Kinafenomenet.

Det dynamiska lockar

Medborgarna intresserar sig för nya former av politiskt deltagande eftersom de är konkreta och exakta. Den traditionella politiken anses däremot kretsa kring betänkanden, utredningar och möten.

Medborgaraktivismen är mera direkt – på ett ögonblick kan man bli vegetarian eller skriva under en petition på webben för att befria en människorättsaktivist. I medborgarorganisationerna får man arbeta med de politiska frågor som intresserar en mest. Via Internet är det möjligt att hitta och kontakta likasinnade.

Genom medborgarorganisationerna kan man påverka beslutsfattandet. Det blir allt vanligare att förvaltningen konsulterar expertorgan innan de fattar beslut.

Aktivismen kan inte ersätta den representativa demokratin

Medborgaraktivism kan ändå inte ersätta det traditionella politiska deltagandet eller det demokratiska systemet. Alla viktiga samhälleliga beslut fattas fortfarande av representativa organ. Den internationella politiken är mellanstatlig politik och nationella beslutsfattare utses med demokratiska metoder.

Lobbygrupper och medborgarorganisationer stiftar inte lagar och behöver inte, i motsats till partierna, behandla ett stort antal svåra frågor eller motstridiga intressen. De ser verkligheten ur sitt eget snäva perspektiv och representerar, åtminstone i förhållande till hela folket, relativt små grupper.

Enligt demokratiforskare representerar till exempel de medborgarorganisationer som konsulteras i beslutsfattandet inte folkets åsikt på något systematiskt sätt. Detta är speciellt bekymmersamt eftersom medborgarnas lika möjligheter att delta är en viktig del av demokratin.

Partiernas styrka består i deras medlemskårer. Bland medlemmarna finns det människor som representerar olika värderingar och synpunkter.

Den representativa demokratin är den bästa garantin för att olika synpunkter beaktas i beslutsfattandet. Genom att rösta kan även ”folkets tysta majoritet” uttrycka sin åsikt. Demokrati är dialog och ett demokratiskt valt parlament är den viktigaste arenan för denna dialog.

Politisk verksamhet som sker utanför ”systemet” stöder den representativa demokratin. Medborgarorganisationerna tillför beslutsfattandet fräscha idéer och nya synpunkter på samhälleliga och globala frågor. Men utan det demokratiska systemet skulle medborgaraktivismen inte tjäna något till.

Demokratin måste värnas om även i medborgarorganisationerna

Inte alla medborgarorganisationer är demokratiska. Makten i organisationerna kan koncentreras så att vanliga medlemmar inte har någon möjlighet att påverka besluten och verksamheten.

Vissa medlemmars åsikter kan få stort gehör medan andras synpunkter förkastas. Kravet på samstämmighet kan kväva demokratins grundläggande egenskap, den öppna diskussionen. Medborgarorganisationer kan lida av precis samma problem som de beskyller de makthavande och partierna för.

Givetvis kan också medborgarorganisationer skötas demokratiskt – bl.a. kan man regelbundet utse ledare genom val och förelägga besluten till omröstning.

Uppdaterad 21.8.2006