Kansanvalta.fi

Att utforma och genomföra ett demokratipolitiskt program är ett sätt att lösa de problem som demokratin står inför. På det sättet kan man också sträva efter att trygga demokratins funktion genom att bevara de lösningar som anses vara bra.


Vad är demokratipolitik?

Med demokratipolitik avses politiska strategier som strävar efter att trygga och utveckla demokratin. Det handlar om långsiktiga beslut, riktlinjer och utvecklingsarbete som legitimeras av den politiska ledningen.

I övriga nordiska länder har man genom olika statliga utredningar och projekt undersökt demokratins funktion och utvecklingsbehov. På basis av resultaten har man sedan utarbetat demokratipolitiska program. I Finland har man däremot inte bedrivit demokratipolitik, åtminstone inte sedan 1970-talet.

Ändå är det klart att inte Finland heller kan försumma problemen i det demokratiska systemet. Därför finns det ett behov av att utforma en finsk demokratipolitik.

I regeringsprogrammet för statsminister Matti Vanhanens första regering ingår Politikprogrammet för medborgarinflytande, vilket vittnar om en vilja och ett behov av att utveckla demokratin i Finland.

Programmet är dock begränsat till en regeringsperiod och man har varken utarbetat långsiktiga planer för demokratins utveckling eller utsett en institution som ansvarar för bestående utvecklingsarbete.


Grund och ändamål

Finlands grundlag utgör grunden för det demokratipolitiska arbetet. Enligt grundlagen skall det allmänna främja individens möjligheter att delta i samhällelig verksamhet och att påverka beslut som gäller honom själv.

Dessutom är det allmänna skyldigt att trygga alla en möjlighet att påverka beslut som gäller deras livsmiljö.

Enligt grundlagen har demokratipolitiken två huvudsakliga ändamål: att trygga och utveckla den representativa demokratins funktion samt att skapa och upprätthålla så omfattande förutsättningar som möjligt för medborgarna att delta i och påverka sin livsmiljö och det samhälleliga livet på olika områden och nivåer.

En mer detaljerad utformning av demokratipolitiken förutsätter kunskap om i vilken omfattning man kan och behöver genomföra demokratipolitiskt arbete. Detta kräver en utvärdering av demokratins nuläge, med andra ord av vad det är som fungerar och inte fungerar i den finska demokratin.

Då man fastställer mål för demokratins utveckling är det skäl att komma ihåg att det inte är en tävling, även om man kan jämföra den demokratiska utvecklingen i olika länder.

När man utvärderar det demokratiska läget i ett land kan man utnyttja så kallade demokratiindikatorer, liksom forskning och utredning i allmänhet. Det är även bra att lyfta fram hur den offentliga diskussionen återspeglar demokratins utveckling.


Demokratins problem

I Finland har svårigheter förekommit såväl i den representativa som i den direkta demokratin. I detta avseende torde det finnas ett behov för en bred demokratipolitik, där politikens alla delområden och nivåer beaktas. Det allmänna målet kunde vara att skydda och fördjupa demokratin på kommunal, regional och nationell nivå. Även den internationella utvecklingen bör uppmärksammas.

Den representativa demokratins största utmaning är att väcka medborgarnas intresse för partiverksamheten och för förtroendeuppdrag och -institutioner.

Den direkta demokratins problem genomsyrar valdeltagandet, folkomröstningsinstitutionen, aktiviteten i medborgarsamhället samt förhållandet mellan förvaltningen och individen.

Målen för utvecklandet av den direkta demokratin kunde vara att stärka medborgarnas förutsättningar att delta och deras inflytande, att avlägsna hinder för deltagandet samt att förbättra medborgarnas jämställdhet.


Konkreta åtgärder

Bättre förutsättningar för demokrati kräver konkreta åtgärder, t.ex. institutionella ändringar, ändringar i lagstiftningen, pilotprojekt och olika experiment.

Det är bra att flera olika åtgärder tillämpas, men metodernas antal är inte avgörande utan snarare det att man på lång sikt når bra och bestående resultat. Det är även viktigt att uppfölja och utvärdera projekt och reformer som genomförts. Demokratipolitikens målsättningar måste jämföras med resultaten av de konkreta åtgärderna.

De senaste åren har man startat och genomfört flera olika utvecklingsprojekt såsom Delaktighetsprojektet, Lyssna på medborgarna-projektet och Politikprogrammet för medborgarinflytande.

Inom dessa projekt har man redan tagit fram flera sätt att utveckla och skydda demokratin. Åtgärderna anknyter bland annat till information, kommunikation och interaktion. Man kan säga att metoderna i Finland har nått nordisk nivå, men att verkställandet och etablerandet av dem fortfarande är bristfälligt.


Riktlinjer och uppföljning behövs

Politikprogrammet för medborgarinflytande och andra utvecklingsprojekt är en bra början.

Demokratins centrala problem försvinner dock inte genom enskilda konkreta förslag eller åtgärder. Det krävs långsiktiga planer och riktlinjer.

Det grundläggande hindret för att man effektivt skall kunna främja och skydda demokratin är därmed att Finland saknar ett långsiktigt demokratipolitiskt program och en uppföljning av det.

Ett annat problem är det att det inte finns en aktör med konkret ansvar för att utveckla och uppfölja demokratin. För att kunna peka ut var ansvaret ligger krävs en analys av demokratiförvaltningen.


Samarbete och koordinering

I den finska statsförvaltningen har ansvaret för demokratifrågor traditionellt delats mellan olika ministerier utan gemensamma mål och riktlinjer.

Inom Politikprogrammet för medborgarinflytande har man samarbetat med flera olika ministerier och andra organ för att utveckla demokratin.

Givetvis kan enskilda forskare eller arbetsgrupper ta fram metoder för att främja demokratin och utreda demokratins tillstånd, men de långsiktiga riktlinjerna och målsättningarna måste utarbetas någonstans där ett brett och effektivt nätverk kan arbeta tillsammans och åstadkomma tillförlitlig koordinering, information och uppföljning.

Man måste beakta att hur man än ordnar förvaltningen av demokratifrågor så förutsätter en effektiv och ändamålsenlig utveckling av demokratin såväl gemensamma riktlinjer och uppföljning som samarbete mellan olika organ och nivåer inom förvaltningen.

Skribenten är forskare i statsrätt vid Joensuu universitet.