Partierna har bl.a. följande problem:

• Partiverksamheten tynar bort och dess medlemmar föråldras och blir färre.
• Partierna reagerar långsamt på samhällets förändringar.
• Partiernas ideologiska grund har urvattnats.
• Partiernas ledning och medlemmar har gått åt skilda håll.

Lokala uppdrag har ändrats

De lokala politiska organisationernas funktioner har genomgått en grundläggande förändring. Partiernas traditionellt viktiga uppgifter, upprätthållandet av gemenskap och folkbildning, har förlorat mycket av sin betydelse på lokal nivå.

På många håll i kommuner och byar har partiernas aktiva verksamhet upphört helt. Endast 2 procent av finländarna deltar aktivt i partiverksamhet. Uppskattningsvis är 8–10 procent av finländarna partimedlemmar.

Även om partiavdelningarna och kommunorganisationerna fortfarande utbildar sina medlemmar, kandidater och kommunala förtroendevalda inom ramen för distriktsorganisationerna, gör de allt mindre för att förbereda sina medlemmar för maktbruk och intressebevakning i samhället.

Stora partier med styva strukturer är inte på alla sätt lämpade för den moderna politiska miljön. Historiskt sett har partierna lyckats bra med att genomföra stora projekt, såsom att skapa en avgiftsfri grundskola.

På 2000-talet är politiska frågor ofta mindre projekt som kräver smidighet och snabbhet. Följaktligen har olika medborgarrörelser övertagit många sådana projekt från partierna.

Väljarna önskar ideologiska nyanser

Väljarna önskar se tydliga motsättningar mellan olika partier. Samtidigt har kampen om genomsnittsväljaren urvattnat partiernas ideologiska budskap.

Väljarna vet inte vilket parti de skall rösta på eftersom alla verkar lika. Även ett partis egna medlemmar har svårt att skilja partiprogrammen från varandra. Endast partiernas ungdomsorganisationer verkar ha tillräcklig entusiasm för äkta ideologisk kamp.

Felet är inte enbart politikernas. De politiska frågorna har blivit så invecklade att de inte duger som ideologiska vattendelare. I många fall har politiken blivit en ”ingenjörsvetenskap” med ett eget språk som endast byråkrater och jurister förstår. Utredningar, betänkanden och förslag till strukturomvandling är en dålig miljö för passionerad ideologi.

Partiernas ledning och medlemmar går åt skilda håll

Avståndet mellan partiernas ledning och medlemmar är oroväckande med tanke på demokratin. Partiledningen upplever sig säkert representera medlemmarna enligt bästa förmåga, men trots det är partieliten närmare till andra partieliter än till de egna medlemmarna.

Man tvingas göra politiska spelöppningar i medierna snarare än på egna partimöten. Partiledningen kan till och med presentera viktiga strategier som totalt överraskar de vanliga medlemmarna. Medlemmarna får veta om partiledarnas åsikter genom medierna, inte till exempel på partimöten.

Det politiska livets tempo och det ökande antalet beslut är ett annat problem. Besluten måste fattas i rask takt. En av partiernas utmaningar är att utveckla nya sätt för medlemmarna att delta, så att de får ett bättre grepp om aktuella frågor.

Medlemmarna bekymrar sig för att partiledningen har bråttom att fatta stora beslut utan att ta tillräcklig hänsyn till väljarnas åsikter. Politik görs (och måste göras) i så snabb takt att det inte finns tid att kartlägga medlemmarnas opinion.

Demokratin utgår från medlemmarna

Med tanke på demokratin är avståndet mellan ledningen och medlemmarna problematiskt, eftersom den egentliga demokratin i partierna utgår från en aktiv medlemskår. Utan aktiva medlemmar riskerar partierna att utvecklas till klickar som inte representerar en särskilt stor grupp.

Å andra sidan kan partierna samtidigt försöka representera en alltför bred grupp – människor som partiet har intresse för endast i samband med val.

Mer i Demokrati.fi:
Vilka är demokratins smärtpunkter?

Uppdaterad 7.3.2007