Kommunerna är en del av den offentliga förvaltningen. De är förvaltningsorganisationer på lokalnivå med autonom ställning. Därmed är de skilda från den statliga förvaltningen, även om staten styr kommunernas verksamhet genom lagstiftning, finansiering och informationsstyrning.

Dessutom svarar kommunerna och staten tillsammans för de offentliga tjänsterna, för verkställandet av medborgarnas grundläggande rättigheter och framför allt för tryggandet av välfärdssamhället.

Det viktiga i förhållandet mellan kommunerna och staten är arbetsfördelningen, kostnadsfördelningen, fördelningen av den beslutande makten samt den styrning och insyn som staten utövar på kommunerna.

Pengarna skall räcka till för service

Staten och kommunerna har delat ansvaret för att sköta de offentliga tjänsterna och funktionerna. Arbetsfördelningen kan i korthet förklaras så att kommunerna sköter de uppgifter som tilldelats dem i lag medan statens uppgift är att övervaka att dessa funktioner sköts. Kommunerna kan förordnas uppgifter endast genom lag vilket ger kommunerna större flexibilitet. Skötandet av uppdrag och flexibiliteten förutsätter dock tillräcklig finansiering.

Kommunen finansierar största delen av sina funktioner med egna intäkter, som omfattar kommunalskatt och några andra skatter, kommunala avgifter, eventuella försäljningsintäkter samt vid behov lån.

Kommunernas eget ansvar har ökat

Eftersom staten inte längre styr kommunernas verksamhet i samma utsträckning som tidigare har kommunernas eget ansvar för sin verksamhet och sina funktioner ökat.

För att sköta sina funktioner får kommunerna statsandel. Via statsandelarna står staten för en del av kommunens utgifter och utjämnar dessutom ekonomiska skillnader mellan kommunerna för att medborgare runtom i Finland skall få tjänster av samma kvalitet.

Kommunerna bestämmer om sin ekonomi

Kommunerna har omfattande ekonomisk autonomi, med andra ord bestämmer de själva hur intäkterna används och delvis också hur de indrivs. I allmänhet bestämmer kommunerna också om sin förvaltning och på vilket sätt de producerar den lagstadgade servicen.

Kommunfullmäktige fastställer skattenivån och avgifterna för olika tjänster samt hur intäkterna används och fördelas.

Den kommunala ekonomins största problem anses vara resursbristen och därför måste man inom kommunen ofta diskutera värderingar och prioriteringar.

Diskussionen om fördelningen av tillgångar förs av kommunala förtroendevalda och förtroendeorgan, i huvudsak av kommunfullmäktige då den godkänner kommunens budget. Besluten är inte alla gånger lätta: då servicebehovet växer snabbare än tillgångarna måste man noga avväga hur resurserna skall användas för att verksamheten och tjänsterna skall ge invånarna största möjliga nytta.


Mer på webben:
Kommunalekonomi [Kommunerna.net]
Kommunalekonomi och övrig offentlig ekonomi [Statskontoret] 

Uppdaterad 8.3.2007