| Inskränkning av de grundläggande fri- och rättigheterna | Textversion |
De grundläggande fri- och rättigheterna är ändå inte så absoluta att de inte under några omständigheter eller i någon utsträckning kan inskränkas.
Detta beror på att en rättighet ofta strider mot en annan. Till exempel gäller den enskilda människans frihet så länge den inte begränsar andras frihet. Alla grundläggande fri- och rättigheter kan inte samtidigt verkställas maximalt och för alla.
Endast vissa bestämmelser om grundläggande rättigheter har uttryckts i form av ett ovillkorligt förbud. Följande rättigheter får inte inskränkas genom lag:
Staten kan inskränka de grundläggande fri- och rättigheterna med undantag för ovannämnda rättigheter. Det bör betonas att det är tillåtet att inskränka rättigheterna i viss utsträckning, men endast genom lag.
Grundlagsutskottet har utarbetat riktlinjer för inskränkning av de grundläggande fri- och rättigheterna, som är förutsättningar för när man kan besluta att inskränka en grundrättighet i situationer då man i lagstiftningsskedet bedömer förhållandet mellan de grundläggande fri- och rättigheterna och lagförslaget.
I krissituationer kan det vara nödvändigt att begränsa de grundläggande rättigheterna för en längre tid än normalt. Även i sådana fall upphör inte rättigheterna att vara i kraft.
Enligt grundlagen kan genom lag införas sådana tillfälliga undantag från de grundläggande fri- och rättigheterna som är förenliga med Finlands internationella förpliktelser i fråga om de mänskliga rättigheterna och som är nödvändiga om
Finland blir utsatt för ett väpnat angrepp eller om det råder undantagsförhållanden som hotar nationen och som är så allvarliga att de enligt lag kan jämföras med ett sådant angrepp.
Uppdaterad 12.12.2006