– Frihetsrättigheter
– Politiska rättigheter
– Jämlikhetsrättigheter
– Välfärdsrättigheter 
– Inskränkning av de grundläggande fri- och rättigheterna

Med grundläggande rättigheter avses fundamentala rättigheter, som i grundlagen garanteras alla medborgare eller alla som är bosatta inom statens gränser.

Rättigheterna begränsar statens verksamhet och förpliktar staten att sörja för verkställandet av de grundläggande fri- och rättigheterna, t.ex. den avgiftsfria grundläggande utbildningen och tillräckliga social-, hälsovårds- och sjukvårdstjänster.

De grundläggande fri- och rättigheterna grupperas ofta enligt följande: 

• frihetsrättigheter och rättsskydd (t.ex. rätt till hemfrid, religionsfrihet)
• rätt till inflytande eller politiska rättigheter (t.ex. att rösta i val)
• jämlikhetsrättigheter (t.ex. rätt till eget språk och egen kultur)
• välfärdsrättigheter (t.ex. rätt till oundgänglig försörjning)

Många av frihetsrättigheterna, såsom yttrandefriheten och mötesfriheten, är i grunden politiska rättigheter. Med stöd av dessa rättigheter kan medborgarna delta i och påverka sitt samhälle.

De grundläggande fri- och rättigheterna är en del av vardagen

I Finland påverkar de grundläggande rättigheterna lagstiftningen och därmed människors vardag. Rättigheterna förpliktar myndigheterna på olika sätt.

Individens grundläggande fri- och rättigheter är skyddade till exempel då nya lagar stiftas och då man fattar beslut inom förvaltningen eller rättsväsendet. I alla situationer måste myndigheterna beakta vad grundlagen föreskriver om medborgerliga rättigheter.

Medborgarna kan hänvisa till sina grundläggande fri- och rättigheter då de har att göra med domstolar och myndigheter. Dessas uppgift är att tolka lagen så att individens rättigheter verkställs på bästa möjliga sätt.

Medborgerliga rättigheter åtföljs av medborgerliga skyldigheter. I grundlagen finns dock ingen övergripande förteckning över medborgerliga skyldigheter. Grundlagen bestämmer bl.a. om skyldigheten att försvara landet och skattskyldigheten. Grundlagen förutsätter också att bestämmelser om individens skyldigheter utfärdas genom lag.

I Finland gäller de grundläggande fri- och rättigheterna alla

De grundläggande fri- och rättigheterna i grundlagen förnyades år 1995. Sedan dess har de gällt förutom finska medborgare även alla utlänningar i Finland, med undantag för rösträtten, valbarheten och rörelsefriheten utanför landets gränser.

De grundläggande fri- och rättigheterna gäller alla oavsett ålder. Visserligen kan minderåriga och andra omyndiga personer inte själva bestämma om allting som gäller dem själva. Till exempel tillhör en del av barnets bestämmanderätt vårdnadshavaren.

Staten skall garantera att dessa fri- och rättigheter verkställs och hålls i kraft. På global nivå är dock oftast stater som kränker människors grundläggande fri- och rättigheter.

Som regel kan man konstatera att individens rättigheter verkställs bäst i demokratiskt styrda länder. Genom internationella avtal skapar man gemensamma principer och stärker de mänskliga rättigheterna, som alla medlemsländer måste respektera.

Rättigheter kan strida mot varandra

I verkligheten är det ändå så att rättigheter i många fall strider mot varandra. Då måste man fatta beslut som oundvikligen begränsar en grundläggande rättighet som tillhör någon.

Till exempel kan yttrandefriheten och skyddet för privatlivet eller egendomsskyddet och ansvaret för miljön strida mot varandra i enskilda fall. Då kan det vara nödvändigt att lägga åsido någondera rättigheten.

Man kan hänvisa till sina grundläggande fri- och rättigheter när man har att göra med domstolar och myndigheter. Riksdagens justitieombudsman, statsrådets justitiekansler och andra övervakare övervakar att rättigheterna verkställs i myndigheternas arbete.

Rättigheterna gäller främst individer

De grundläggande fri- och rättigheterna gäller i första hand individer, inte grupper. Det finns ändå rättigheter som det vore missvisande att tolka som enbart individuella.

Till exempel behövs det flera människor för att verkställa mötesfriheten. Likaså har språkliga och kulturella rättigheter betydelse endast då de gäller en större folkgrupp.


Mer på webben:
Finlands grundlag [Finlex.fi]

Uppdaterad 29.9.2006