Politiken har dåligt rykte. Det är någonting smutsigt och oärligt med den. Politik förknippas med mygel, intriger och korruption. Till och med verbet politisera upplevs som negativt.

Är politiken faktiskt så otrevlig? Ja och absolut inte.

Politik är smutsigt – och rent

Enligt filosofen Thomas Hobbes är människan i naturtillståndet ”ensam, fattig, otäck och rå”. Med det menade han att människor behöver gemensamma regler för att kunna leva ett gott liv. Politiken behövs för att skapa dessa regler. Annars gäller bara djungelns lag.

Politiken anses ofta vara verksamhet som berör det offentliga, med andra ord hela samhället. I samhället är det nödvändigt att fatta beslut som berör en stor grupp människor. Politiken behövs, för utan den skulle samhälleliga beslut (eller vilka som helst beslut mellan människor) inte kunna fattas. Politik är ett sätt att lösa problem som uppstår genom mänsklig växelverkan.

Samtidigt kan politik ses som positiv verksamhet. Politik innebär förmåga och färdighet att förvalta samhället och fatta beslut som gynnar medborgarna.

Enligt en slående jämförelse är politiken som en arena där människor samlas för att diskutera, tvista och komma överens om ärenden. I ett civiliserat samhälle löser man problem med ord, inte med våld.

Samarbete och kamp

Politik innebär såväl samarbete som kamp. Människor samarbetar för att det gynnar dem. Med politik söker man gemensamma värdegrunder och intressen. Likasinnade finner varandra. Arbetsgivar- och arbetstagarorganisationer sitter runt samma bord för att förhandla om hur man skall utveckla samhället så att alla är nöjda.

Ofta är dock människors värderingar, intressen och mål olika eller motstridiga. Politiken är därför en kamp mellan motstridiga värderingar.

Med politik avgör man hurudant samhälle människor vill leva i. Politiken har ett nära förhållande till människors moral och etik. Godkänner samhället abort? Skall skattebetalarna finansiera vården för människor som blir sjuka på grund av dåliga levnadsvanor? Skall landet ta emot mer flyktingar?

För vissa är politiken ett sätt att förändra världen, för andra ett sätt att bevara den som den är.

Allt räcker inte till för alla

Politik är en kamp om resurser. Folk tvistar om hur de gemensamma krafterna skall användas. Politiken är i det avseendet en kamp om begränsade medel – allting räcker inte till för alla.

Företagarna vill ha skattelättnader, pensionärerna högre folkpension, arbetstagarna bättre löner och studenterna mera studiestöd. Föräldrarna vill ha mindre klasser för sina barn, jordbrukarna vill ha stöd för att bevara sin näring och de arbetslösa vill ha nya arbetstillfällen. Listan är ändlös. Den som har mer makt än andra får också mer än andra. Politiken är därför en maktkamp.

Med politik avgör man också vem som har och vem som inte har den beslutande och verkställande makten.

Möjligheternas konst

Ibland kallas politiken poetiskt ”möjligheternas konst” eller ”det möjligas konst”. Med det avses att man genom politiken skapar förhållanden som inte ännu existerar. Idéer, visioner och ideologier blir verklighet. Med politiken skapar man lagar som styr hela samhällets verksamhet.

Politiken gör det möjliga verkligt: man skapar avgiftsfri grundutbildning, bygger en omfattande hälsovård eller tvingar rökarna in i glasbås. Den allmänna rösträtten uppstod inte av sig själv utan den skapades. Politiken är en fråga om vilja.

Då president Martti Ahtisaari förhandlar mellan stridande parter runtom i världen gör han faktiskt det möjliga verkligt. Politik och att bedriva politik innebär alltså mänsklig förmåga och mänskligt kunnande. En skicklig politisk ledare kan ha nationellt och till och med globalt inflytande.

Om ett parti som drivit skattelättnader lyckas genomföra en sänkning av inkomstskatten har det utnyttjat skickligt sin makt i regeringen och parlamentet. Om en boendeförening lyckas få kommunen att betala för nya planteringar i en park så har föreningen utnyttjat makt. Makt finns i alla förhållanden mellan människor.

Oenighet om ändamålen, gräl om metoderna

Även om ändamålen är de samma, uppstår det gräl om de rätta sätten att uppnå dem. Skall Finlands ekonomiska konkurrenskraft upprätthållas genom att sänka skatterna eller stöder den breda välfärdsstaten även landets näringsliv? Ökar EU:s tullbarriärer medborgarnas välfärd eller går det precis tvärtom?

I detta avseende är politik inte att sköta gemensamma ärenden. Det är oklart vad ”gemensamma ärenden” exakt betyder och hur de skall ”skötas”. Politik är en ständig strid om vad som skall göras och i vems intresse man skall handla. Skall riksdagen besluta om matbutikernas öppettider eller är det enbart butiksägarnas angelägenhet?

Om alla alltid var av samma åsikt om alla värderingar och frågor, så skulle det inte behövas politik. Inga beslut skulle behöva fattas, eftersom alla hela tiden visste vad de skall göra.

Politiken och byråkratin (förvaltningen) kan ses som två skilda funktioner av det offentliga beslutsfattandet. På den politiska arenan strider man om ändamål och metoder. Inom förvaltningen känner man redan till ändamålen och ofta även metoderna.

Ett samhälle utan politik är en skrämmande tanke

Det finns inget samhälle och ingen stat utan politik.

I grunden bestämmer makten och maktbruket vad politik egentligen är. Makt är förmåga att uppnå sina mål och att få andra att fungera som man vill. En upplyst maktbrukare beaktar även annat än kortsiktiga och egna intressen och ger utrymme för politik.

Maktbruk finns i alla mänskliga relationer. Robinson Crusoe behövde inte politisera så länge han var ensam, men sedan började han ge order åt Fredag. Så länge det finns makt finns det alltså politik. En viss person eller grupp har alltid makt. Någon bestämmer om ärenden som berör andra människor.

Då människor deltar i någon verksamhet använder de ofta även makt. Att delta är med andra ord att bruka makt, eller åtminstone att försöka påverka. I snävare bemärkelse använder människor politisk makt för att påverka det samhälleliga, offentliga beslutsfattandet.

Det finns många platser i världen där samhället har kollapsat. Det har lett till inbördeskrig, hungersnöd och folkmord. Från det ”maktlösa” tillståndet är vägen kort till ett system där endast några få personer bestämmer om allting.

Uppdaterad 11.8.2006