| Varför deltar människor? | Textversion |
Orsakerna till att delta i politisk verksamhet kan vara ädla – eller mindre ädla. Den sämsta orsaken är säkert att om individen inte själv utnyttjar sin makt så gör nog någon annan det för honom. Beslut som gäller individen fattas oavsett om han deltar eller inte. Genom att delta har individen åtminstone en chans att få sin röst hörd.
Vanligare orsaker för att delta är
Människor vill både ändra på och bevara samhällsförhållanden. Med politik kan man göra det.
Genom politik förmedlar man till samhället värderingar som människor anser vara bra och viktiga. De värderingar som är ”bra” och ”viktiga” är givetvis inte de samma för alla. Skall hälsovården eller utbildningen vara gratis för alla? Skall den allmänna värnplikten bevaras? Får ett manligt par adoptera?
I politiken fattar man alltså beslut på basis av värderingar och förhandlar om lösningar som tillfredsställer majoriteten. Människor deltar i politiken eftersom de anser någon fråga eller värdering vara så viktig att det är värt att offra tid och arbete på den.
Folk har olika och sinsemellan motstridiga värderingar. Medan vissas värderingar blir samhälleliga beslut och lagar avvisas det som andra värderar.
Människor deltar i politiken för att de vill driva sina egna och sin grupps intressen. Det är genom politik man avgör vem i samhället som ger och vem som får.
Människor fungerar ofta själviskt. Man önskar maximal nytta av samhället och gemensamma tillgångar. Samtidigt försöker man få samhället att stå för ens egna utgifter. Det händer ibland att det leder till märkliga motstridigheter: folk kräver samtidigt fler avgiftsfria tjänster och lägre skatter.
I politiken strider man ständigt om vilka frågor som överhuvudtaget skall diskuteras. För drygt hundra år sedan tyckte många inflytelserika män att diskussionen om kvinnors rösträtt var nonsens.
De som motsatte sig idén motiverade sin åsikt med att rösträtt inte passar ”kvinnans väsen” som hemmets skötare och uppfostrare. Man var rädd att samhällelig verksamhet skulle fördärva kvinnan.
Miljöfrågorna kom på agendan först på 1960–70-talen. Alla ledare i världen har ingalunda godkänt växthuseffektens existens. Klyftan mellan de rika och de fattiga i världen har blivit ett samtalsämne i världspolitiken egentligen först under de senaste tio åren.
I Finland har man inte förrän under de senaste åren börjat diskutera plattskatt och en reform av hela skattepolitiken.
Politikens teman ändras med andra ord ständigt. För några årtionden sedan skulle knappast någon ha trott att staterna i början av 2000-talet måste ta ställning till kloning av människor.
Människor kan vara intresserade av det politiska deltagandet i sig självt. För ett tiotal år sedan var arbetarföreningarnas hus viktiga sociala platser där man talade om politik och dansade.
Fortfarande samlas folk på landsbygden för småprat och för att svära över de höga herrarna i Helsingfors och Bryssel. På caféer och krogar samlas brokiga ”miniparlament” varje kväll och diskussionen går het på student- och företagsrestauranger.
Vissa människor är så fascinerade av politiken att den blir en livsstil för dem. För proffspolitiker har förtroendeuppdrag blivit ett heltidsjobb. Politikerna har på sätt och viss fört det politiska deltagandet och påverkandet till det yttersta.
Detta har både bra och dåliga sidor. Samhället har blivit invecklat och även politiken har blivit ett yrke som kräver gedigen sakkunskap.
Samhället behöver sakkunniga politiker och visionärer som fattar beslut om svåra ärenden. Att sätta sig in i frågor kräver dock tid och kännedom om spelreglerna.
Samtidigt borde beslutsfattarna även ha tid att lyssna på medborgarnas bekymmer och åsikter om aktuella frågor. Politiker i Finland reser fortfarande flitigt omkring i sina valdistrikt, vilket är viktigt med tanke på demokratin.
Uppdaterad 3.8.2006