Politiskt deltagande och inflytande innebär delaktighet och aktivitet.

Enligt en snäv och traditionell definition betyder detta att man deltar i samhällslivet eller i det offentliga beslutsfattandet till exempel genom att rösta, tillhöra ett parti eller verka i ett förtroendeuppdrag. Det politiska deltagandet skulle då höra ihop med den representativa demokratins institutioner såsom riksdagen och kommunfullmäktige.

Problemet med denna syn är att politiken lätt görs till en separat del av samhället. Politiken upplevs som en avlägsen samhällssektor som tillsammans med tv-serier, stavgång och det sociala livet tävlar om människors dyrbara tid.

Politik görs överallt

I själva verket är den politiska laddningen i människors vardagliga liv mycket större än man anar. Olika personliga livsstilar är djupt politiska om syftet med dem är att påverka omgivningen.

Att bojkotta oetiska produkter, att ta ställning till samhälleliga orättvisor på Internet eller att donera pengar för utbildning av kvinnor i u-länder är politik i en vid bemärkelse.

Det viktiga är att man genom denna verksamhet strävar efter att påverka samhället eller världen. Aktionen skall med andra ord vara riktad utåt.

Politiken är personlig

Denna s.k. nya politik bedrivs ”utanför” den representativa demokratin. Verksamheten hör ofta ihop med individens egna beslut och personlighet. Den bakomliggande tanken är att egna beslut har om än ett litet inflytande på den stora verkligheten.

Medborgarna vill delta i samhället genom egen aktivitet. Att samåka till jobbet för att minska föroreningen eller att delta i frivillig försvarsverksamhet i beredskap för krissituationer är politisk verksamhet.

Med andra ord är det personliga politiskt! Speciellt för yngre generationer har konsumtion blivit ett sätt att påverka. Till exempel kan övernationella snabbmatskedjor bli objekt för köpbojkotter. Forskare talar om politisk konsumtion, där människor begränsar sitt politiska deltagande till personliga konsumtionsbeslut.

På grund av olika konsumentaktioner har en del företag faktiskt tvingats att till exempel ändra sina produktionssätt i tredje länder eller att dra bort vissa produkter från marknaden på grund av bristande efterfrågan.

Konsumtion är bara en liten del av medborgarskapet

Att delta i politiken endast genom att konsumera är ändå problematiskt. Enligt de mest kritiska observatörerna har medborgarna reducerats till konsumenter som bedriver politik enbart med sina egna levnadsvanor och som inte vill påverka samhället med den representativa demokratins metoder.

Utanför ”konsumentens” livsmiljö kvarstår många områden som levnadsvanor och konsumtion inte påverkar.

Felet är dock inte enbart medborgarnas. Medborgarna omformas aktivt till konsumenter eller klienter. Till exempel talar man allt oftare om kommuninvånarna enbart som klienter som utnyttjar vissa tjänster, vilket lätt leder till att demokratins principer grumlas.

Den politiska gemenskapen, exempelvis kommunen, börjar allt mer likna ett företag vars klienter invånarna är. I en demokrati har kommuninvånarna ändå bättre möjligheter att påverka ärenden som gäller dem själva. Invånarna är inte enbart de som tar emot eller köper tjänster utan även de som beslutar om tjänsterna.

Gränsen mellan livsstil och politik blir diffus

Vid sidan om den nya politiken kan man tala om livspolitik. Enligt forskaren i socialpolitik J. P. Roos är livspolitikens objekt samhälleliga frågor som står nära individens liv.

Ofta är politikens objekt den egna kroppen, vare sig det är fråga om vegetarianism eller fertilitetsbehandling. Livspolitiken handlar om att se livet som någonting man påverkar genom politik.

Livspolitik består av gemensamma beslut som gäller grupper och samhället och med vilka man påverkar människors liv, möjligheter, relationer och självförverkligande. Gränsen mellan livsstil, hobby och politisk verksamhet blir ibland diffus. De egna motiven kan avgöra hur verksamheten upplevs. En vegetarisk diet som en läkare ordinerat är inte individens etiska val utan någonting som hälsan dikterar.

Den politiska verksamhetens utgångspunkt är tanken att aktiviteten gynnar hela samhället. Den egna aktiviteten ses som ett sätt att påverka omgivningen. Ofta är motiven för denna verksamhet sådant som upplevs som samhälleliga orättvisor.

Är deltagande och inflytande samma sak?

Det är inte lätt att skilja mellan deltagande och inflytande. Deltagande innebär medverkan, men kan man tala om samhälleligt inflytande först då någonting sker till följd av aktiviteten? Vilken betydelse eller vilket värde har sådant deltagande som i sista hand inte har något inflytande på samhälleliga beslut?

Om människor försöker påverka på sätt som inte är anpassade till det formella beslutsfattandets former blir verksamheten lätt meningslös för alla utom deltagarna själva. ”Påverkandet” är då bara en personlig hobby och ett angenämt tidsfördriv.

Å andra sidan är det farligt att begränsa det ”rätta deltagandet” till enbart de traditionella sätten att påverka politiken: att rösta, att verka i ett parti eller att lobba för sin egen representant.

Då kan ”övrigt deltagande” som inte direkt anknyter till beslutsfattandet utan grund stämplas som onödigt trots att det är viktigt att föra fram samhälleliga olägenheter och nya frågor i den offentliga diskussionen. Till demokratin hör en fri medborgardiskussion som inte alltid direkt påverkar beslutsprocessen.

Ur medborgarnas perspektiv vore det bra om man strävade efter att påverka på det mest ändamålsenliga sättet. Ofta är det dock långt ifrån klart vilket som är det bästa sättet att påverka. Människor har mycket olika åsikter om vilka följder deras samhälleliga aktivitet har.

Medborgare, beslutsfattare och tjänstemän har inte heller nödvändigtvis samma syn på ”det effektivaste sättet att påverka”.

Också utanförskap kan vara politik

Det är svårt att komma undan politiken. Även då människor verkar avstå från politiken kan de agera politiskt. Att låta bli att rösta är för många ett sätt att uttrycka sitt missnöje med den politiska elitens verksamhet.

Det som anses vara ”politiskt” varierar mellan olika länder och tider. Frågor som för vissa är ytterst politiska är för andra helt opolitiska. Exempel på sådana frågor är den egna sexualiteten eller religionen.

Behovet av att delta återspeglar hur en fråga upplevs bland medborgarna. Frågor som anses vara viktiga får nya innebörder eller ersätts av andra. Många frågor som var omdebatterade på 1950-talet är inte längre aktuella. Samtidigt måste politiker runtom i världen ständigt ta ställning till nya ärenden.

Uppdaterad 2.8.2006