Utan ett fritt informationsflöde finns det ingen demokrati. Historiskt har den liberala pressens uppgift varit att öppet förmedla information. Medierna har möjliggjort en samhällelig debatt och kritiskt betraktat de makthavandes verksamhet.

För de makthavande har det tryckta ordet ofta visat sig vara farligt. Pressen har uppdagat samhälleliga missförhållanden och tvingat de politiska beslutsfattarna att åtgärda dem.

Medierna stöder samhällets mångfald

De moderna och allt mer avancerade medierna har faktiskt berikat den samhälleliga opinionen. Den fria pressen har traditionellt varit den som sprider nya idéer bland de breda lagren.

Pressen har gett aktiva medborgare en chans att få sin röst hörd. I den angloamerikanska traditionen har tidningarna alltid tagit ställning till aktuella samhälleliga frågor.

I Finland har partipressen i synnerhet tidigare spelat en central roll både i partiernas interna diskussion och som främjare av den samhälleliga debatten.

Folkets bildare, inte fördummare

Pressen har ansetts ha en uppgift som folkbildare. Medierna har med andra ord verkat som uppfostrare och lärare för medborgarna. Åtminstone historiskt har en av mediernas viktigaste uppgifter varit att bilda folket, inte att göra det dummare.

Medierna måste erbjuda sin publik väl sammanställd information om viktiga ärenden. Förutom bildning förmedlar medierna den information som medborgarna behöver för att kunna delta.

Numera är de största medierna i de flesta fall företag som strävar efter att generera avkastning åt sina ägare. Medierna tampas därför med en svår fråga: är deras yttersta syfte att endast skapa avkastning? Eller har de en samhällelig uppgift, att sprida information och åtgärda missförhållanden?

Medierna tvingar beslutsfattarna att motivera sina beslut

I dagens samhälle sker den viktigaste politiska diskussionen i medierna, inte längre på gator och torg. Medierna fungerar därmed som demokratins portvakt. De väljer ut teman för offentlig diskussion. Medierna skapar tvistefrågor. De inte bara förmedlar nyheter, utan skapar dem också.

Medierna stärker uppfattningar och formar om kunskap och attityder. De bearbetar komplicerade frågor och presenterar dem för medborgarna som enkla helheter.
Medierna tvingar beslutsfattarna att dela med sig av och motivera sina åsikter på ett (åtminstone nästan) begripligt språk. Reportrar fungerar som kritiker och ställer beslutsfattarna mot väggen.

Problemet är att verkligheten, så som medierna presenterar den, lätt kan misstas för hela verkligheten. De frågor, människor och tankar som inte syns i medierna blir lätt osynliga. I medierna ”är världen sådan den ser ut”. Det man tiger om är lika viktigt som det man skriver om. ”Tråkiga” och ”okommersiella” teman eller frågor ”utan nyhetsvärde” blir lätt marginaliserade.

Medierna har stor makt

I det moderna samhället är mediernas samhälleliga makt stor. Politiken förmedlas via medierna och vinklas samtidigt.
För beslutsfattarna är medierna därför en utmärkt syndabock. Oönskade resultat kan i sista hand alltid skyllas på dem.

Medierna är ansvariga för sin obundenhet. Beslutsfattare strävar efter att förmedla sina egna synpunkter via medierna, liksom även medborgare och folkrörelser.

I en sådan situation kan någon aktör inom medierna, en hel tidning eller en enskild redaktör, även mot sin vilja bli ett maktmedel. Det betyder ändå inte att medierna skall vara ensidigt objektiva. De beslutar själva vilket som är det bästa sättet att föra fram ärenden.

Hurdan borde relationen mellan demokrati och medier vara? Rapporten Media ja demokratia Suomessa definierar förhållandet mellan demokrati och medier.

• I en demokrati skall beslutsfattandet grunda sig på medborgarnas fria omdöme och den opinionsbildning som baserar sig på det.
• Demokrati verkställs bäst då alla medborgare har lika tillgång till all, även sinsemellan motstridig och ofullständig, kunskap och information som påverkar besluten.
• I en demokrati är medierna ansvariga för att informationen är objektiv och för att det förs en offentlig samhällsdebatt.

I Finland har relationen mellan demokratin och medierna åtminstone följande problem:

• Besluten fattas ofta före den offentliga debatten och opinionsbildningen. Det finska samhällets strävan efter konsensus innebär att man försöker undvika meningsskiljaktigheter och motstridiga synpunkter i offentligheten.
• Medborgarna har inte lika tillgång till all viktig kunskap och information. Det är svårt att få fram avvikande åsikter offentligt. De största medierna är huvudstadscentrerade vilket gör att perspektivet är ensidigt.
• Medierna har inte ett tydligt ansvar för att informera medborgarna och uppmuntra till diskussion. Förutom politiker lider även journalister av förtroendebrist. Medborgarna förhåller sig misstänksamt till mediernas maktbruk.
• Informationsförmedlingen är också affärsverksamhet. Risken finns att mediekoncernerna överger sin demokratiska och bildande uppgift och fokuserar endast på att producera avkastning.

Trots detta behöver politiken medierna. Via dem kommer samhälleliga frågor in i vardagsrummen och på frukostborden. Medierna söker efter motstridigheter och presenterar personligheter. Medierna gör politiken intressant.

Vem vaktar vakthunden?

När man talar om mediekrati avser man en situation där mediernas maktbruk utmanar demokratin. Då har mediernas roll blivit så stor att det är de som i själva verket fattar besluten, inte medborgarna och politikerna.
Ett tecken på detta är till exempel om folkvalda beslutsfattare i sitt arbete endast följer resultaten av mediernas opinionsundersökningar. Då riskerar det ansvarsfulla beslutsfattandet att bli ”gallupdemokrati”.
En press som strängt bevakas av staten är också mycket inflytelserik, men sådant skall inte förekomma i en demokratisk stat.

I en demokrati blandar sig inte staten i den fria pressens verksamhet. Medierna måste givetvis följa lagen. Kritiska medborgare bedömer hur väl medierna sköter sin uppgift.
Medierna övervakar också sig själva. Opinionsnämnden för massmedier (ONM) är ”ett självsaneringsorgan som förläggarna och journalisterna grundade år 1968. Dess uppgift är att tolka god journalistisk sed samt försvara yttrande- och publiceringsfrihet”.

ONM fattar fällande eller friande beslut i klagan som gäller god journalistisk sed. ONM är ändå ingen domstol och utövar inte offentlig makt. Även om besluten inte utgör domslut noteras de ofta av såväl tidningar som allmänheten.

Nya medier skriver om nya teman

Vid sidan om de traditionella massmedierna har det uppstått nya medier som har blivit viktiga informationskällor. Bloggar, diskussionsforum och webbtidningar kan ändå inte jämföras med de traditionella medierna. De har mer att göra med medborgaraktivitet än med massmedier.

Givetvis utnyttjar de traditionella medierna dessa nya källor och gör dem till nyheter – på det sättet lyfter de fram frågor som folk anser vara viktiga. De nya medierna utgör även ”andrum” för medborgarna där man kan diskutera frågor som massmedierna förringar eller ignorerar.


Mer på webben:
Media ja demokratia Suomessa – kriittinen näkökulma [Justitieministeriet]
Författningar - Masskommunikation [Kommunikationsministeriet]

Uppdaterad 24.8.2006