Såväl legalitet som legitimitet handlar om förtroende mellan makthavarna och medborgarna.

Legal maktutövning innebär att maktutövningen baserar sig på den rådande rättsordningen. Det innebär att maktutövningen inte är godtycklig utan grundar sig på lag.

Makthavarna måste följa lagen precis som alla andra. I demokratier har man tryggat medborgarnas grundläggande rättigheter till exempel genom grundlagar. Polisen kan inte anhålla människor utan grund och domstolar kan inte döma folk till fängelse utan rättegång.

Myndigheternas verksamhet och beslut måste grunda sig på lag. Lagen dikterar principer för hur samhället skall styras. Det är det som är rättsstatsprincipen: att den offentliga maktutövningen alltid grundar sig på lag och att medborgarnas grundläggande rättigheter tryggas juridiskt.

Legaliteten i sig gör inte maktutövningen bra eller rättvis. Tvärtom kan man med stöd av den kränka folkets fri- och rättigheter.

Lagarna bör också revideras för att de skall motsvara förändrade omständigheter i anda och inte endast i lydelse. I många odemokratiska länder används lagar och domstolar hänsynslöst för att förtrycka medborgarna.

Maktutövningen måste vara legitim

I demokratier måste maktutövningen vara legitim. Med andra ord skall medborgarna anse att det rådande sättet att utöva makt är bra och lämpligt.

Medborgarna skall godkänna att parlamentet stiftar lagar som de måste följa. Regeringen är legitim då medborgarna anser att maktutövningen är rättvis och skälig.

Till demokratins natur hör att man öppet är av olika åsikt. Detta försvagar inte legitimiteten. Även om man tvistar om sakfrågor så ifrågasätts inte demokratins spelregler. I själva verket stöder sig demokratins legitimitet på det att människor anser sig kunna få sin röst hörd med hjälp av demokratin.

Legitimiteten kan gälla antingen maktinstitutioner eller makthavare. Till exempel är riksdagen en maktinstitution och riksdagsledamöterna makthavare.

Medborgare i ett öppet samhälle kan vanligen skilja mellan dessa två. Även om regeringar och politiska ledare ibland anses vara inkompetenta vill man inte slopa det demokratiska systemet i sig. Dåliga beslutsfattare som ”avskedas” är bara ett tecken på att demokratin fungerar.
Enligt undersökningar har demokratin i Finland ett orubbligt stöd bland medborgarna. Däremot finns det ett misstroende mot beslutsfattarna och politiken.

Med andra ord förhåller sig medborgarna misstänksamt till makthavarna, men anser ändå att demokrati är ett bra sätt att besluta om nationella angelägenheter.

Makthavarna måste ha folkets förtroende

Såväl legalitet som legitimitet handlar om förtroende mellan makthavarna och folket. Rättsstatsprincipen och legaliteten skyddar medborgarna. Legitimiteten är någonting varje medborgare tar ställning till själv: antingen godkänner man maktutövningen eller inte.

Om en stor del av medborgarna upplever att regeringen mist sin legitimitet så är följderna för samhället antagligen omvälvande. Om maktutövningen inte är lagenlig så minskar troligen också legitimiteten.

Det är svårt att mäta det ”tysta godkännandet av makten”. I en demokrati har medborgarna dock möjlighet att uttrycka sitt missnöje med maktutövningen och makthavarna.

I totalitära samhällen är legitimiteten vanligtvis svagare. Men där kanske medborgarna varken vågar eller har möjlighet att protestera offentligt i rädsla för statliga repressalier.

Uppdaterad 10.10.2006