Om jag som enskild medborgare vill protestera till exempel mot George W. Bushs Irakpolitik eller mot multinationella företags kränkning av arbetstagares rättigheter i offshore-länder, vad skall jag då göra för att ge aktionen tillräcklig synlighet och effekt?

Att skriva brev, e-post eller försöka kontakta någon personligen är lönlösa metoder. Däremot är ekonomin och marknaden det område där min kritik kan få största möjliga effekt.

Jag startar alltså en bojkott, organiserar en synlig kampanj och värvar miljoner deltagare runtom i världen. Nu börjar det fungera! Jag har blivit en politisk konsument och utövar politisk verksamhet genom kampanjer och projekt.

Den politiska konsumtionen ökar

Begreppet politisk konsumtion (political consumerism) kan definieras på två sätt. Det kan avse köpbeslut som grundar sig på politisk eller etisk bedömning.

Sådan politisk konsumtion är till exempel köpbojkott, selektiv konsumtion (buycott) och etiska investeringar (socially responsible investing). I en vidare bemärkelse avser politisk konsumtion olika slags verksamhet som kritiskt bedömer kommersialiseringen och konsumismen.

Politisk konsumtion är en form av politisk verksamhet

Politisk konsumtion är en form av politisk verksamhet som växer snabbt och som även finländarna deltar i allt mer. Enligt enkäten European Social Survey 2002 hade 27 % av finländarna bojkottat vissa produkter och 42 % hade medvetet ändrat sina köpvanor av politiska, etiska eller ekologiska orsaker.

Däremot hade enbart 3 % verkat i ett parti eller en politisk grupp, 2 % deltagit i en laglig demonstration och 24 % kontaktat en politiker eller tjänsteman. Denna trend är internationell. Till exempel i Sverige är den politiska konsumtionen ännu starkare än i Finland, medan fenomenet är lite svagare i Norge.

Tilltron till institutioner sjunker

Resultaten beskriver på ett intressant sätt de snabba förändringarna i det politiska deltagandet och den politiska verksamheten. År 2000 hade bara 14,3 % av finländarna deltagit i en bojkott enligt enkäten World Value Survey.

Det finns ingen omfattande statistik över bojkotter och annan politisk konsumtion, men en undersökning från 1975 ger en bild av utvecklingen. I den hade bara 1 % av deltagarna deltagit i en bojkott (36 % meddelade dock att de i princip godkänner bojkotter).

Vad vittnar den ökande politiska konsumtionen om? En intressant iakttagelse är att konsumtionen har politiserats under en tid då den traditionella politiska verksamheten och medborgarnas tilltro till de politiska institutionerna tydligt har försvagats. Även denna trend är internationell och gemensam för alla gamla demokratier.

De unga tar avstånd

Speciellt ungdomen har synligt tagit avstånd från de etablerade politiska institutionerna och den ”gamla politikens” sätt att fungera.

Snarare än att ungdomen passiveras är det enligt vissa undersökningar troligt att de unga söker nya sätt att påverka som är bättre anpassade till dagens samhälle. Tills vidare är det ändå osäkert om denna ”nya politik” blir en allmänt betydelsefull trend eller om den förblir ett marginellt fenomen.

Ny politisk verksamhet

På basis av de färskaste undersökningarna verkar det trots allt som om det i väst håller på att uppstå ett nytt och brett fält för politisk verksamhet som redan länge har ifrågasatt det som ansetts vara privat och opolitiskt.

Därmed är fenomen som bojkotter, selektiv konsumtion, etiska investeringar, globaliseringskritisk verksamhet och alternativa livsstilar inte längre exceptionella utan viktiga delar av en global, gränsöverskridande politisk rörelse.

Man har tidigare gjort omfattande forskning i konsumtion och konsumtionskultur till exempel inom ekonomin och sociologin.

Problemet med undersökningen inom dessa områden har dock varit att konsumtionssamhället inte betraktats som ett mångfacetterat politiskt fenomen med inre motstridigheter och med en förmåga att påverka samhället och maktstrukturerna i det.

Marknadens makt är inte total

Det har överbetonats att konsumismen skulle leda till en enhetlig global masskultur som utplånar politiska och kulturella skillnader och där politiken underställs ekonomiska syften.

Marknadens makt är nämligen inte total. De senaste åren har den marknadskritiska rörelsen blivit internationell i globaliseringens kölvatten och man kan mycket väl påstå att den har bidragit på ett avgörande sätt till ett globalt medborgarsamhälles uppkomst

Det bör också nämnas att den konsumtionskritiska verksamheten i själva verket inte är ett nytt fenomen. Michele Micheletti, som forskat i den politiska konsumtionens historia, har visat att de konsumtionskritiska rörelsernas historia går tillbaka flera hundra år och, intressant nog, är mycket äldre än den socialistiska ideologin. Det är ett ämne som samhällsvetarna inte just alls forskat i.

Även inom politologin har man haft för vana att endast beakta de spänningar i samhället som uppstått på grund av aktörernas ställning i produktionen, dvs. klassamhällets spänningar. Först på senare tid har man upptäckt att medborgarna utövar politik också genom att konsumera.

Skribenten är forskare vid Tampere universitet.